i

Nu bara måste jag vräka ur mig en massa saker här på bloggen.
Nu är det inte första gången eller andra gången eller tredje gången som jag bryter ihop på toagolvet på gund utav dej. Var finns den trygga människan som man ska ha i sin förälder ? Vad har jag gjort för att behöva stå ut med all skit från dej i alla dessa år ? Varför måste du vara så elak ? Ibland känns de som att du egentligen inte hade velat ha oss, mig och min bror.
Jag kommer ihåg dom stunder som jag önskade att jag kunde ta mitt pick och pack och bara dra iväg någonstans långt långt borta från dej och säga upp bekantskapen inte berätta någonting om min adress lr vad jag gör, bara skita fullständigt i dej !
Och ennu värre, hur kan man hata någon så mkt som man egentligen borde älska och som borde stå en närmast om hjärtat ? Hur kan man de , hur kan man hata sin egen mamma ? och nej jag är inte en tyck synd om mig tonnåring ! Jag har aldrig fått en kram av dej, inte som jag minns iaf, varför ?
Ibland önskade jag att jag hade en annan och inte dej, att jag blev bortaddopterad eller att jag inte fanns i denna värld.
Men varför är jag så dum och alltid tror att de ska bli bättre nu när jag inte bor här ? Varför tror jag alltid att du ska bli glad över att se mig när jag hälsar på ?
Och jag kan inte sluta gråta när jag skriver detta för det här är gammla tankar som kommer upp lite ¨då och då och som ligger och gnager där.

Thomas jag älskar dej.